Från lunchlyriken i stadshuset den 23 mars – Dikten av Astrid Johansson som aldrig kom med.

Utsikt från Ryhov

Jag får aldrig se Stilla havet
men Vätterstranden är skön
med tusen ljus över staden
och båtar på hemväg från ön

Jag får aldrig se San Francisco
men hissen på Eurostop
den ser jag från mitt fönster
och hissen går ofta upp

Jag får aldrig se Golden Gate-bron
men bron över Huskvarnaån
den skymtade bortom berget
när jag var på väg härifrån.

Astrid Johansson

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.